Hur J-V mycke ska man måsta kämpa, tycker att det ska vara en själ klar sak att sätta in de stöd som barna behöver och speciellt när man har fått en diagnos på det.
I bland vill man bara ge upp å låta det gå åt pip svängen för att man känner att man inte orkar mer, men det är ju inte det man vill, få försöka att hitta orken för att fortsätta.
Hade ett intressant samtal med Hampus, om vem som har det bra och varför just den har det bra. Han tyckte att några av hans kompisar hade det bättre än han, jag frågade varför han tyckte det. Det är roligt att se hur barna tänker, om man har dom nyaste eller coolaste kläder eller cykel eller mycke leksaker eller om man har mycke tv spel och få spela mycke så har man det bättre.
Jag börjar fråga vad han har och allt som han får göra som inte dom få, tex ha en pappa som inte drar sig för att leka "apa", springa å jaga å busa med dom, eller att sitta å pyssla tillsammans eller fara ut i skogen å grilla, mm.
Han tittade en lång stund på mig å sa sen.
-Jag har nog det mycke bättre än dom.
Det är ganska bra att man få dom att tänka efter å fundera en stund för att upptäcka att man nog har det bra ändå och uppskatta det.
Idag blev det att koka hallon sylt, städa undan lite och allt som man oftast måste göra hemma, men först passade jag på att lägga mig på soffan å se en film nu när pojkarna va i skolan, Felicia hos farmor och Fanny sov, något jag inte tror jag har fått göra på detta år. Tyckte faktiskt att jag förtjänade att lägga upp fötterna å slappa riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar